En ny robust skotare, S 20, lanseras och omkring femtio maskiner tillverkas mellan 1980–1983.

Tillverkningen av S 20 upphör när den nya, lättare modellen S 15 når marknaden. När mekanisk avverkning blir allt mer populär i början av 1980-talet väcks en debatt om spåren som tunga maskiner lämnar i skogen. Allmänheten börjar kräva lättare och mer miljövänliga maskiner.

Ponsse blir nationellt uppmärksammade 1983 med den nya skotaren S 15, vars terrängprestanda är i en klass för sig.

Den här lätta maskinen lämnar betydligt mindre spår än konkurrenternas maskiner. Den väger ungefär 10 ton, men har en lastkapacitet på 12 ton och dess dragkraft på 14,1 ton tål att jämföras med större maskiner. Dessutom klarar den avverkning på mark med dålig bärighet.

Företaget lanserar gripprocessorer och senare gripskördare. Flera typer av gripskördare testas på Einaris avverkningsplatser, men eftersom ingen av dem duger blir utlåtandet: ”vi bygger en själva”.

Tillverkningen av den nya H 520-modellen är inte helt bekymmersfri eftersom det uppstår problem med gripfunktionen. Ponsse ställs inför stora utmaningar efter att ungefär trettio gripare hunnit säljas. För att lösa problemen krävs flexibilitet från medarbetarna och arbetet pågår i sträck för att åtgärda skördaraggregatens fel. Efter att ha dragit lärdom av erfarenheten utvecklar Ponsse ett nytt skördaraggregat, H 60, i slutet av samma år.

Skördargriparna behöver mätutrustning och Ponsse köper dessa från Kajaani Automatiikka Ky.

Den första maskinen med fungerande utrustning för diametermätning levereras till entreprenören Voitto Muikku i Puolanka. Skördargriparen utgör en milstolpe för utökningen av produktfamiljen från skotare till skördare.

Den 16 december 1988 överförs hela aktiekapitalet i Ponsse till industriföretaget Interpolator Oy i SKOP-koncernen.

Det innebär att Ponsse ingår i Norcar-koncernen tillsammans med några tidigare företagsköp. Einari blir styrelsemedlem i Norcar och Esa Vidgrén utses till vd för Ponsse Plc.